TREDJE AFDELNINGEN.
Tredje Stycket.
Allmänna anmärkningar om bruket
af E i stället för Ä.
Vi hafva hittills härledt reglorna för rättskrifningen nästan ensamt från stafbyggnads-grunden; det vill säga: vi hafva fäst vid vissa arter af stafbyggnad, valet så väl emellan de dubbla skrif-tecknen för samma ljud, som emellan de dubbla ljuden af samma skriftecken; och hafva funnit det allmänna bruket temmeligen öfverensstämmande dermed. Det är här åter, som denna rättskrifningsgrund begynner att förlora sin användlighet. Det omvexlande bruket af ä och e synes vara, till en mycket ringa och ofullkomlig del, beroende af stafbyggnadens olika arter. Att återkomma till blotta härledningsgrunden, ville blifva att kasta sig i nya ovissheter. Hvad utväg blir då öfrig, för att bestämma bruket af dessa begge nästan slumpvis omskiftande skriftecken?
När man säger att stafbyggnadsgrunden här begynner förlora sin användlighet, bör sådant ej förstås, som vore den i denna fråga fullkomligt främmande, och ledande till alldeles
