sammansatta ord på ögd af öga. såsom hål-ögd, gråt-ögd, blå-ögd.
c) Ändteligen äfven med j, när det slutar stafvelsen, såsom höj-a, följ-a, börj-a, snärj-a, värj-a, utom i följande tvenne fall:
a) I verber tydeligen gjorda af nominer på rg eller lg, t. ex. berg-a, färg-a, erg-a, förborg-a, förarg-a, talg-a, belg-a, af berg, färg, erg, berg, arg, talg, belg. Likasom äfven i nominala ordledningar från sådana nominer, t. ex. färgning, förargelse, borgenärer, talgig, arghet, sorgelig.
Anmärkning. Sådana nominer, som i verber förbyta deras vokal, förbyta också deras ändelse g i consonanten j, t. ex. svälja, af svalg, sörja af sorg. Så snart vokalen återtages, återtages äfven detta g, till ex. sorgelig.
b) I stafvelser efter ar och or, till ex. sarg-a, targ-a, dorg-a, (bullra, stimma[1]).
Anmärkn. Det lär knappt behöfva nämnas, att nominer som i nominativen ändas på g, behålla g i alla deras böjningar, till ex. talgen, belgarne, korgen, torget, vargarne, m. fl.
- ↑ Uttalet är dock här deladt emellan g och j.
