Med g, i orden gärd, gärde, gälla, gäld, gäst, gänglig, gängse, gäck, gäl, gäll, gängor, gädda, gäspa, och med dem beslägtade; med j deremot i orden jäf, jägare, jätte, jäsa, järf, jär-tecken och med dem beslägtade.
Anmärkning: framför vokalen å förekommer aldrig ljudet j, utom i hvardagsordet ijåns.
2:o I slutet af orden tecknas ljudet J, alltid med j efter en vokal, t. ex. höj, böj, aj, nej, boj, stoj, men deremot alltid med g efter consonant, såsom i arg, korg, berg, svalg, sorg, varg, utom i imperativer, t. ex, följ, dölj, välj, sälj, m. fl.
3:o Inuti orden tecknas ljudet J,
a) När det börjar stafvelsen alltid med j,
t. ex. nytt-ja, täm-ja, bryn-ja, utom i
några ord sammanfatta med prefixerna
för och be, och som ej kunna umbära
dem, till ex. förgäta, förgäfves,
begynna, begära. Så snart ordet kan brukas
utan prefix, t. ex. förgöra, bejaka,
begifva, förjaga, rättar sig bruket af g
eller j efter den regeln, som angår dessa
begge consonanters rum i början af orden.
b) När det höres näst framför slutconsonanten i stafvelsen, likaså alltid med j, t. ex. höjd , fröjd , fejd-a , röjd-a, med undantag af ordet helgd, och
