språk, hvarur de dock äro ämnade att bortkastas.
Hvad nu angår detta behof af vissa utländska ord, så har denna fråga en dubbel sida: en ganska lätt för urskillningen, och en mycket svårare. Det är lätt att uppräkna en mängd ord, hvilka, fast ännu ansedda för utländska och i skrift ofta tecknade med deras främmande stafning, likväl troligen skola hvarken blifva ur språket någonsin bortlagda, eller kunna umbäras. Man skall förmodligen aldrig upphöra att nyttja i tal och skrift: Capitaine, Directeur, Commendeur, Secretaire, Lieutenant, action, acte, acteur, bal, secte, comedie, scene, tragedie, compagnie, cavallerie, credit, charta, collegium, spectacle, supplique, ceremonie, caractere, cabale, contant, Excellence, reflexion, raisonnera, prestera, sublime, maxime, litterature, philosophie, poesie, epoque, periode, paragraphe, att förtiga hundrade andra, af lika lätt insedd oumbärlighet.
Det svåra af denna fråga är deremot, att bestämma gränsen för dessa utländska lån. Så nödig denna gräns synes vara, om språket ej skall blifva slutligen ett löjligt brokverk af svenska och osvenska ljud, så omöjligt synes det likväl vara att i förhand och genom några allmänna reglor fullkomligt utstaka den. Orsaken dertill ligger icke ensamt i mängden af sådana ord, hvarigenom många af dem lätteligen undfalla minnet: den ligger fast mera, dels i antalet af
