svenska språket antagit såsom oumbärligt, och till beständigt bruk dermed införlifvadt.
Hafva vi nog misstroende till vårt eget omdöme, att ännu tveka om gilltigheten af denna lättgjorda och tydliga slutsats; välja vi att hellre ledas af andras urskillning, andras bruk, så uppkommer frågan, hvilka efterdömen vi häri hafva att följa, och huruvida något annat af de mest odlade språken, lemnar oss exemplet af en sådan oenlighet i stafningen, en sådan sammanblandning af egna och främmande stafnings-grunder? Grekiskan lästes, taltes, skrefs i Rom, alldeles på samma sätt som fransyskan hos oss. En mängd ord, lånade ur detta forna språk för vitterheten, lärdomen och de finare sederna, gingo öfver i det ännu rå latinska, och begynte att grundlägga odlingen, rikedomen deraf. Romarn bytte dervid det grekiska k, alltid utan minsta betänkande i sitt c, efter sådant var i latinen skriftecknet för detta ljud. Det behöfs ej, att genom exempel härom öfvertyga någon, som äger med begge språken den ringaste bekantskap. För dem som icke äga den, må några allmänna ord, tagna, som de uppfalla i ord-boken, och endast såsom prof för ögat, framläggas med deras jemförda grekiska och latinska stafning:
| Akademia | - - Academia. |
| Bibliothäkä | - - Bibliotheca. |
| Komodìa | - - Comœdia. |
