nya ord, hvilka, med bibehållande af den svenska analogien, lättast kunna hämtas från tyskan. Men ett annat främmande språk har blifvit det rådande, och tagit väldet af det tyska.
Utan att det behöfver sägas, finner hvar och en lätt, att med detta språk menas det Fransyska. Redan i Konung Gustaf Adolfs tid begynte franska ord hos oss införas i tal och skrift. Af hvad orsak detta bruk sedan tilltagit, är lika kändt, som den höjd hvartill det hunnit. Man har väl försökt att rensa språket ifrån många af de franska orden, af hvilka dessutom ett ganska ringa antal hittills blifvit upptagit i den högre stylen. Till närvarande föremål hör egentligen att anmärka den verkan de franska orden haft på stafsättet. Dervid bör medgifvas, att de icke åstadkommit någon oreda eller skiljaktighet i skrifningen af svenska ord; men deremot i anseende till deras egen stafning verkat betydande svårigheter. Genom dem hafva lika många nya ljud och ljudtecken inkommit, som de äro hvilka finnas i franska språket, men icke i det svenska. Vissa ord hafva väl fått svensk ändelse, och de flesta svensk böjning i definita kasus och i pluralet; men just härigenom möta stora olägenheter vid skrifningen. En del bokstäfver har i det ena språket ett annat ljud, än i det andra. De franska orden kunna således icke rätt
