Participium, Tideord; Conjunctio, Band; Præpositio, Tillsats; Interjectio, Inskott; Indicativus, Imperativus, Conjunctivus och Infinitivus, Känne- Bjude- Binde- och Nämne-Sätt. Så väl denna nya och besynnerliga terminologi, som sjelfva föreställningssättet, göra hela arbetet tröttande för begreppet, besvärligt för minnet, villsamt i tillämpningen, och således otjenligt till ändamålet. Han insåg och uppgaf den rätta stafdelningen, som är grundad i språkets art, till ex. bord-et, bok-en, håll-a, qvinn-an, goss-ar; men då han ville föreskrifva den till efterföljd, ihågkom han icke, huru svårt det är att ändra ett långvarigt bruk. Ljungberg ådrog sig flera kritiker, dem han böd till att vederlägga. Skriftvexlingen fördes förnämligast i de då varande jurnaler, och igenfinnes i den Svenska Mercurius och Salvii Lärda Tidningar.
Erik Ekholm hade redan 1748 till Vettenskaps Akademien inlemnat en Afhandling rörande Skrifsättet, hvari han jemte annat föreslagit samma stafdelning, som Ljungberg sedermera antog. Han påstod sig under samtal hafva gifvit DomProbsten begrepp derom, och förbehöll sig hedern af uppfinningen i en skrift, med titel: Det rätta Stafningssättet i Svenskan; tryckt 1758. Han anför deri skälen till sitt förslag. Samma år utgaf han: Det rätta Skrifsättet i vissa ord, som innehåller en vederläggning af några Professor Hofs
