Efter dessa förberedelser lemnade han allmänheten 1769 en förbättrad Svensk Grammatika, som är öfversatt både på fransyska och tyska.[1] Tvenne ordböcker äro äfven utgifne af honom; en mindre tryckt 1757, och en större 1773, samt dessutom ett Lexicon Pseudo-Suecanum, tryckt 1769 i Vesterås, och innehållande de främmande ord, hvilkas nyttjande han trodde oriktigt och onödigt. Sahlstedt ansåg bruket för den högsta lagen i stafningsläran, och instämde i det mesta med Vettenskaps Societetens och Ihres ortografiska reglor. Han är fri för alla egensinniga fördomar och besynnerligheter; men lika med flera af våra ortografer, har han försummat att rätt utstaka gränsorna och tillämpningen af de särskilta grunder, som de för skrifningen antagit. Den del af dess grammatika, som angår ortografien, är mycket kort, och i allt hvad han tror tvistigt och osäkert, hänvisar han till Ordboken. Hans arbeten äro så allmänt kända, att Akademien icke längre behöfver uppehålla sig vid dem, utan endast betyga den verkliga aktning hon hyser för denna författare.
Akademien har spart att tala om Johan Ihre, ehuru han tidigare än visse af de förstnämda började arbeta för svenska språket. Knappt lär någon af hans föregångare
- ↑ Han utgaf 1774 ett utdrag af denna grammatika till skolornas tjenst.
