2:o. Språkljudet.
Det får icke nekas, att vårt modersmål, med sina fördelar i anseende till ljudet, äfven har sina brister och olägenheter. Med förbigående af vissa hårdare bokstafsföreningar i flera ord, gör det tillfyllest att nämna beskaffenheten af våra grammatiska böjningar. Ändelse-formen på åtskilliga af dem är för hvardera densamma öfver hela språket, eller åtminstone föga vexlad. Således slutas alla genitiver på s, alla neutrer på t, de fleste aktiva infinitiver på a, samt de öfriga äfven med en vokal. Våra adjektiver hafva alla i definitet en vokal till slutbokstaf. Ehuru dessa ändelser icke i sig sjelfva kunna kallas obehagliga, förorsaka de ofta missljud genom sammanstötningen af lika bokstäfver, och i synnerhet af vokaler, hvilket är så mycket omöjligare att undvika, som ordställningen i många fall, bunden till en viss ordning, icke medgifver ordens omkastning. Vid ett sådant förhållande har Akademien icke allenast ansett förmånliga de tvåfaldiga bruk, som bestå i förlängning eller förkortning af vissa ord; men äfven trott, att ännu flera kunna med nytta bibehållas. Hon tror derföre, att man efter örats fordran både kan och bör skrifva af eller utaf, i eller uti, från eller ifrån, genom eller igenom, mer eller mera, far eller fader, mor eller moder, o. s. v. Detsamma tror hon stundom gälla, i anseende till instuckna bokstäfver i vissa enkla eller
