Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/116

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
— 112 —

Mig återstår, efter öfligt bruk, att tala något om den hädangångnes efterträdare; och detta ringhaltiga ämne tål ingen vidlyftig afhandling. Jag skall då oförstäldt säga Eder, inför Allmänheten, att den ära och lycka mig vederfarits, är jag skyldig åt eder öfvertygelse att jag, med en Sånggudinnorna bevarad tro, aldrig upphört att dela eder kärlek till de yrken, hvari jag ej delat edra framgångar, och åt den store Konungs nåd, som öfverhopade mig med dyrbara välgerningar, och bjöd min aftonsol nedsjunka från en molnfri himmel. Men jag skall också ej glömma att det var Rutström sjelf, hvars skygghet för all offentlig utmärkning, och hvars försakelse äfven af edra belöningar närmade mig det mål, från hvilket han drog sig tillvaka, — liksom när, vid Olympiska spelen, en länge förkunnad segrare stadnade utom banan, för att låta den unga, ovana och vågsamma kapprännaren eröfra palmen.



SVAR