Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/13

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
— 9 —

praktiska lifvet är Vitterheten verkligen blomman af en nations cultur; men då är ock fördelen ömsesidig och sträcker sig äfven till det förra. Den äkta skönheten renar sinnet och har ett stort moraliskt inflytande. Lifvande tankans bilder öfvergår den till handlingens verld, och skapar der, hvad man egentligen kallar det ädla — det rätta som ej blott bjuder bifall och vördnad, utan som förtjusar. Så är Vitterheten äfven en Statens angelägenhet, i högsta mått värd ej blott Statsmannens uppmärksamhet, utan lefvande kännedom och omsorg. Och finnas nationela inrättningar derför, skulle vi ej med glädje i dem helsa honom såsom deltagare?

Den Svenske Råds-Herre, hvars rum i edert samfund nu intages af en man ur hyddan, prydde genom kärleken till edra yrken, M. H., en lefnad utmärkt af Statens högsta värdigheter, och en börd rik på lyckans förmåner. Född af en gammal ätt och till en stor förmögenhet, åtnjöt Friherre Malte Ramel[1] den sorgfälliga uppfostran, som i allmänhet egnades åt den Svenska ädlingen på denna tid, hvilken, i olyckligt minne genom inre söndringar, likväl ej är mindre

  1. Friherre Malte Ramel var född 1747 den 27 Maj (g. st.) på Maltesholms Sätesgård i Skåne. Fadren, Öfversten, Riddaren af S. O., Kommendören af W. O. med Stora Korset, Friherre Hans Malteson Ramel (1771 d. 15 Oct. upphöjd i Friherrligt stånd). Modren, Grefvinnan Amalia Beata Lewenhaupt, dotter af den olyckliga Generalen Grefve Charles Emil Lewenhaupt.