Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/132

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


Till en triumfi liksom i fordna dagars t högtidskläder Roma smyckar 6ig: Dock ej till en triumf för vunna krig, Hvaröfver döden ler och lifvet klagar , Men till en fest^ hvars anda kärlek är, Och till hvars firing friden blommor bär. Rea Gapitolii höga hvalfport dundrar. Dä han slås opp, och solen sig förundrari Att skåda in i Latiens helgedom, Bebodd af minnen, men pa kämpar tom: Och Dea Kdma^ hon hvars rykte skakar En verld, -— hon, som på hjeltars grifter vakafi Och triumferar än, i konstens bild. Så manligt kraftfull,- och si qvinnligt mild^ Bekransad blir af Senatorers händer Med oljoqvisten, växt på Tiberns stranden Allt är så gladt och ljuset år så ljust, ^om om det föll från tusen Öppna himlar ^ Och lifvet synes i sig sjelft förtjust Af vandringsmän och vagnar Corso h vimlar |. Och fåfängt söks till festens dag en platt I fönstren af de lyckligas palatSé Med blomsterkorgen Vignerolan sakta Uti en. bit på klassisk bölja far. Och då sin rika skörd hon syns betrakta � Hon sjunger med en röst, aom kloekana klari Utur Aminta x^n sköna atftUen*, Dem