Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/138

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


Så länge Latiens dalar blommor föda, Och vattenfallen strö sitt ^silfver der, Och purpurdrufvorna på bergen glöda. En evig blpmsterfest ditt minne är. När morgoarodnan flammar upp i Öater, Och hafvet lugnt sqm Diktens källa stflr, En sång försmält med skona, klara röster, Från strand till strand i Ijuflig vexling går. Näc aftonrodnan tänder sig i Vester, Begynnas der å nyo samma fester, Och Diktens trolldom, ny för bvarje dag. Förbyter ej sitt himmelska behag, Qch Främlingen från Nordens land , som sutit !På klippans spets och hört -^ oqh tårar gjutit, I sin förtjusning ropar mången gång; 5>0! af en Engel lär den sången vara! � Då ropas stolt från glada l.andtmäns skara;

  • >Nej, ädle främling! det är Tassoi sån^cc; ,

Och nejdens lagerhöljda kullar svara Med klangfullt ecbo: �Det Sr Tassos säng^w 'I * • Författarn, PhilosophiaB-Magistern och Copistcii i KohgL' Krigs-Expeditionen, Carl August Ricandcr, ftamfordtw af , Sekreteraren till Direktören, som vid bclöninecns ö(Ycr* leninande yttrade: ~ '^ ' � • .. • Min Hsrre! Det har för Svenska Akademien Taiit. flik fredäställaode och icke oväntadt att s � Eder-