Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/149

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


— i45 —

  1. ldast Srenske Veteraner dertiU AvJle anvCndas.

Större delen af de öfriga i Svensk tjenat ingäng- na Kejserliga soldater rymde öfyer igen till ös � terrike. Så minskades allt mer den Svenska hä- ren, hvars sjelfva kärna, som utgjordes af fäder- neslandets tappra och trofasta söner , vid den långa och fruktlösa belägringen af Briinn genom sjukdom hade sammansmält. Om det än varit möjligt, var det nu mera icke rådligt att föra den öfver Donau. Torstenson beslöt derföre att draga sig tillbaka åt Böhmen. Denna motgång åtföljdei$ af flera slags obe- hagligheter, som förbittrade för honom hans ära i sjelfva den stund då hon uppnådde sin höjd* Fransmänneme , hvilkas nederlag ; vid Mergent- heim bidragit att åter upplifva österrikarnas mod, sårade honom ioke endast med den förebråelsen att han förspillt frukten af sin seger, utan ock med den misstanken, att han stpd i hemligt för*- atånd med Österrike. Ifrån sitt eget land saknade han understöd och hade hos dess regering en- dast sina förtjenster att påräkna, då han ^ hör- de till det familjeband, hvarmed Oxenstjema om � gaf thronen. Svårast fann han sin belägenhet ef- ter en vunnen drabbning. �Före striden äro al- la �, sade han, �upplifvade af hoppet om seger och ära och byte; men sedan är det omöjligt att tillfredsställa äfven de billigaste anspråk. Den minst ofömöjde är Svenske soldaten, hvars. ihär- dighet och tålamod vid alla mödor och försakel- Sv. Akab. HANBXi^yr. #7^^ � ^M DéL iq