Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/166

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


Det sednare skiftet deraf , rikt på stora hfindel- ser och stora olyckor, ulmfSrktes deremot all- männeligen af ett mörkare lynne, ofta hårdt pröfvande viljans allvar och själstyrkan äfven hos dem som, på (jermare afstånd från handel^ •ernås beredelse, — så vidt desse af menniskor- na bero — hade allmänna pligter att utföra , med fäderneslands -kärleken främst bland medborgs- manna dygder. Tidens yttre omvexlande lynne intrycker ha- stigt sin stämpel på den veka yta som den lätt- sinnige alltid fir färdig att erbjuda, och omby- ter den efter nyck, den ena fårgen utplånande den andra, eller, i saknad af all öfverensstäm* melse, mellanåt framställande sitt osammanhang i en brokig drägt; dervid mångfalden af de yt � liga verkningarne öf ver träffas blott af deras flyg* tighet. Tidens inre karakter deremot mtöfvar ett allmänt välde, som i ständig strid under sin framfart, långsamt men oemotståndligen , verkar till sitt mål, och från hvars inflytande ingen är undantagen. Så framkallas och utvecklas den ena tiden knappast anade förmögenheter, inom de obegrän- sade områden för tanken och verksamheten; och såsom inom en slägtkrets oftast finnes likstäm- mighet i karakter och böjelser, samt den enas sinnesstämning der förmår gifv^ riktning åt den andras, så sprider sig ock hastigt det ljus, som tändt af tidens goda Genius , eldar Skaldea till