klart för hans blick: blifver han ej man för sig, så uppnår han det aldrig, och denna visshet gifver riktning åt hans företag. För en annan som anses lyckligare lottad, erbjuda sig sjelfmant flera slags biträden, hvilka, liksom med optiska glas, flytta målet i närheten af hans omgifning; och det förekommer derföre som kostade det honom ringa möda att ernå det. Men månne just icke derigenom mången gång en synvilla blifvit beredd, som, äfven då den icke missledt om sjelfva målet, likväl haft till följd förslösandet af krafter under den onyttiga omvägen?
Bloms första blick i den framtid han gick til mötes, hämtade sin klarhet af eget ämne; ty intet yttre sken erbjöd sig att upplysa, än mindre att blända den. Villig till gagn, men anspråkslös, var han den siste att anse sig färdig dertill. Han skattade ringa hvad han ännu förmådde gifva, men skattade högt hvad han i stället förvärfvade: för nitiskt arbete, ett ökadt kunskaps-förråd, och erfarenhetens ledning att ordna det till användande.
Allmän nytta var det mål dit hans bemödanden sträfvade från första steget på tjenstemanna-banan; den tid och den omtanka han egnade deråt, voro mer än de flestes; men ännu hade han dock tid och omtanka öfrig att undandraga hvilan eller förströelsen: ett lifligt sinne för de sköna konsterna hastade att göra anspråk derpå; och dessa fordringar af känslan voro alltför ädla och rättvisa, att icke vinna
