Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/172

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


— i68 — dr i g Sverige förgäta de välgörare ^ som i nyare dagar vidgat dess fördelar och dess anseen^ de. Deras lof fört j enar i mer än ett afseen^ de odödlighet *)• Den mä vara tillätlig denna förestöUningi huru begge, med hyllning af all stor förtjenst, voro intagne af ämnet, under det att Bloms enskilta tacksamhet gaf första väckel- sen åt den till framtiden sträckta önskan, hvar- uti den ädle vännen , utan att då ana det , äfven gaf sin följeslagare en andel. Detta vare emedlertid en föreställning blott ; men med den sammanfogar sig en visshet, lyck* ligen förbehållen vår tid att erfara, och af en högre betydelse: ty, med seklers mellanrum, kommo Örnarne åter, dock icke såsom förr, att taga herberge i de ödsliga klyftor; men före- gångare för hjelten, som, kallad af ett fritt folk att beträda den sköna Konunga- borgen, bjöd. sina Örnar hvila efter deras ärorika fart, och förtrodde åt Lejonen att, såsom förr, vaka öfver de urgamla Kronor. På inskränkt tid, men med stora gerningar,. är den rätt förvärfvad, som till visshet gör hvad vältalaren då som önskan uttryckte: ty aldrig skall Stockholm , aldrig skall Sverige förgäta den {Välgörare , som^ i para dagar vidgade dess fördelar och dess anseende. . ^ • ' Under mer än ao påföljande år^ upptogs Bloms allmänna verksamhet af Stockholms Stads

  • ) Lehnbergt JLreminne Sfyer Birger S^vL