Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/173

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


inre angelägenbeter och styrelse: ingen gren deraf blef honom främmande; alla vunno af hans df^hagandci men äfven han sjelf vann der- på. Allmän aktning vann han så väl för sina syf* ten som för deras utföring: enskilt tillgifvenhet vann han af de rättsinnade, Mm gjorde sig be- svär att genomtränga hvad någon gång i det yttre icke syntes lika förekommande ^ som det till inre halt var redbart och ädelt. Jag är viss dérpå att denna tid var den angenämaste och lyckligaste för Blom, som Embetsman. Han tillhörde då närmast ett samhälle, der fosterlands-kärlek och karlek för Konungahuset oskiliaktigt uppvuxit med Samhället sjelf. Aldrig tvetydiga, hvarken i tänkesätt eller handling, fortlefva bevisen derpå från våra äldsta häfder till närvarande tid , liksom i ett oförkränkt arfskap öfverlåtande, från slägte till slägte, den medborgerliga ära som blifvit förvärfvad, att ständigt fogas till den som min � net redan mottagit till vård. Hvilkens uppmärk* samhet har det väl kunnat undgå, huru inom Stockholms Borgerskap, i de äldstes rådslag om Fäderneslandets allmänna angelägenheter, erkän- nandet af ett ändamåls vigt med detsamma af* gjorde bifallet till den uppoffring det erfordra- de: och åter i öfverläggningarne om Samhällets egna föremål, om särskilta gagnande inrättnin- gar till upplysningens befordran, menniskokärle- kens utöfning, inre ordningar eller yttre beqvSm- lighet och prydnad, huru nit, heder och saipj � dem alltid utmärkte; men split och småsinne Toro bannlyste derifcån. Men nttr det aeddo