Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/175

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


iom påkallade dera3 omvårdnad ^ for att upp- stfillas i antagna former; och ban trifdes bland dem &å gerna. Välviljan, uti ingen strid med be- räkningarna, och det rena omdömet, i sin upp- rik rigb et icke tillbakabället af omgifningens o- likt^trlade sammansättning och fordringar, hafva alltid åt dessa kretsar gifvit det egna värde, som så sällan eraättes af hvad mera bländar ögat, el-^ ler för sinnet uppenbarar ett Ulligare yttre behag. På detta sätt, omvexlande, men med stän- dig sysselsättning, i tjenstepligternas utöfning ociv i de enskilta förhållanden som dermed stodo i sammanhang, framflöto, verksamt och nyttigt , men tillika lugnt och tillfredsställande, Bloms lifligaste är. Han förvärfvade under denna tid^ inom de kretsar han då tillhörde, vänner, som^ förblefvo hans trogne följeslagare genom lifvet^ och ej öfvergåfvo honom när han, redan med aftagande krafter, nödgades ga högre pligter till möte. Den som har erfarenhet af verlden, i o- lika Samhälls -förhållanden, känner betydelsen bäraf^ Den sanna förtjensteh, som pä en mindre upphöjd plats ofta verkar en större nytta, der- före, att ingen del af förmågan fortares som ly- sande ämne, är allvarlig, lugn och betänksam. Han ser mellanåt någon bland dem som nyss^ stodo vid hans sida, och med hvilken han var i närmare umgänges förbindelse, ila honom för-, bi, åtaga sig ansvariga pligter, ådraga sig en ålhnännare uppmärksamhet ^ ömsom firas och