Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/180

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
— 176 —

namnet af den ädle Sångaren till Finska Arméns ära, blifva oss alltid kära namn.

—————————

Hvad som företrädesvis tillhör dagens högtid, men i sista rummet talarens förmåga, bör ej längre dröja: Bloms egenskaper som Skald och Litteratör utfordra deras rätt. Sjelfva den uppriktighet hvarmed jag vågar yttra mig derom, skall åtminstone bära vittne, att pligten är mig kär.

Är det en följd deraf, att både tankans betydelse och uttryckets välljud, hos mig lifligare upphämtas af känslan än de utredas af reglorna, eller ligger det i naturen, att äfven bland skalder af en högre ordning, en bestämdare skillnad vill finnas, mellan den på en gång fulldanade, som med naturens egen stämma besjunger hvilket ädelt ämne honom förekommer, och den som med en sann kärlek till Skaldekonsten, lyckliga gåfvor, smak och ett odladt förstånd, likväl egentligare af sjelfva ämnets och tidsförhållandenas gemensamma inflytande, uppmanas att stämma sin lyra till Sång? Den förre, mera lysande af sitt höga ursprung, och yppig i sin rikedom som den hulda moder honom fostrat, är ock någon gång, om ej nyckfull, dock vårdslöst lekande som hon. Frön, fullmogna af lif och växtlighet, utkastar han med frikostig hand; markens tillredelse bryr honom föga; härliga frukter och doftande blommor pryda dock