Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/185

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


— - i8i — t

�Dig slogo på en gång , med bödelns jern , Barbar , 
�s �m Galliens plågoris och verldens häpnad var. 

och sedan detta uttryck af den rätträdige Do � marens lefnads-visliet: ^Svag är den makt ^ som når till gerningar allena ;

�Starjk den , som äger sätt , att deras ursprung rena ; 
�och denna tanke blott : det gifs en rättvis Gud; 

Tfiär mer än Solons lag 6ch Nnmas hundra bud.

Uti Bloms prosaiska skrifter rÖjer sig , lik- som i hans Skaldestycken , en sSUan hunnen för- måga att uppfatta det ämnets egenheter som han behandlar. Hans Tal öfver Schröderheira^ vid inträdet i denna Akademi , uppdagar före- trädesvis en sådan förmåga. Denna mästerliga teckning, den är icke af den snillrike och djup- tänkte Blom allena � sådan man var van att fin- na o^ch älska honom: nej! så hade han uppfat* tat föremålet och blifvit lifvad déraf, att man vill igenfinna Schröderheim, beskrifven af sig sjelf. Det var dock en synnerlig skiljaktighet ^uti dessa begge* utmärkta mäns lynnen, yttre liflig- het och allmänna lefhad^-förhållanden. Schrö- derheim såsom Snille, Litteratör och Embets- man, uppfattas sant och naturligt af den inom samma områden fullbildade konst-domaren, och det förvånar ingen. En träffande likhet i de må- lande dragen: den öfvertygande styrkan i be- skrifningarna om Schröderheims talanger som Embetsman — lifligheten och behaget i det he- las sammanhållning, ostörda i^f det djupa allvar