Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/187

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


— 183 — ^kakningar^ var han utan all egen kännedom deraf; men likväl mild och skonande, på sam- ma gång som djupa läror i det ädlaste språk , och varnande vinkar af uttrycksfulla bilder, up � penbara en sanning ^ och styrka, som man ville föreställa sig vara den egna erfarenheten allena förbehållen. Vid ett annat högtidligt tillfölle — liksom hade ödet velat tillreda en särskilt offerfest — då det blef Bloms lott att^ som Akademiens Di- rektör, här emottaga Lindblom. — Talare öf- ▼er Lehnberg — är det hans hjerta som är hår- dast pröfvadt, och man intages af stridiga käns- lor, tveksam om företrädet, ömsom nedböjd, och deltagande i den milda utgjutelsen af sorgen, ömsom upplyftad och eldad af den genomträn- gande liflighet hvarméd vännen ryckes från sin saknad, och taiiken från allt förgängligt, vid er- inran om denne Mästare^ hvars mäktiga anda redan i sitt försök tills^ann honom etå odöd^ ligt beröm j och underhöll det i en oafhrutei% fortgångs så långe hans röst höjde sig att frambära Religionens och dygdens förenade sanningar^ eller store mån^ minnen. Det utkast till en historisk och kritisk af- handling oifi Svenska vitterheten före \\ Da- lins tid, hvarmed Blom riktat denne Akademies handlingar, har utan tvifvel en stor förtjenst, så väl i den forskning och beläsenhet hvarpä det grundas, som i den rena, med attiskt salt blan- dade behagliga stil hvaruti det är författadt; men