Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/197

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
— 193 —

brytning af det förras former, med lefvande fosterländsk anda, i dem ingjuter tidens kraf af rättelser, tillkännagifver redan en lycklig fortsättning af de förra Lagstiftarnes visa grundsatser.

Bland de mänga ämnen, som med sådan syftning i det nya arbetet blifvit behandlade, må vid detta tillfälle nämnas ett af de angenämaste: Birger Jarl stiftade Lagar för qvinnors frid och qvinnors arf: en hyllning af den store mannens upplysning, långt framom sin tid, voro desse dock egentligen skydds-lagar: ett närmare bestämmande af qvinnors rätt blef förbehållet vår tids lagstiftning.

Öfver frågan om en större offentlighet i Rättegångs-ärenden, — äfven vid högre Domstolar, om muntligt föredrag i stället för skrifters vexling, samt i andra ämnen af den högsta allmänna vigt, framlade Justitiæ-Rådet Blom sina tankar; och de uthålla visserligen den allmänna pröfning som öfver dem nu fortgår: ty, äfven då de icke biträddes af hans upplysta medarbetare, erhöll dock den grundlige och sjelfständige tänkaren deras bifall. Låtom oss, säger han vid ett tillfälle, hos Domaren i allmänhet fordra, såsom en hedersgärd åt rätt och sanning, den yttersta grannlagenhet, och låtom oss äfven fordra detsamma hos dem som dömma Domaren.

Möjligen är det för mycket vågadt af en i

detta vigtiga ämne oerfaren, att yttra en önskan;

Sv. Akad. Handl. fr. 1796. 12 Del.13