Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/202

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


�>Oscar är åter här, som förr så älskansvärd! 
�igenom natt och storm som trotsade hans färd. 
�Oscar fir här — och honom följer ^ 
�ett fritt och högstämdt lef af folkslag dem han såg, 
�från Sundets fredligt sänkta Tåg 

i �till den besjungna Stad, den gula Tibern sköljer.

�Han kom — och i hans väg med sträckta armar går 
�Vår gamla Svenska tro , oböjlig som i jorden 

)nlet gamlo gråa Fjället slår,

�och ren som Stjernans ljus som ej går ned i Nordeo.cc 

Hvad högre bevis på känslans lif och tan- kens styrka, än hela denna fosterländska sång? De bodde dock redan länge , dessa friska s]åls- förmögenheter, i en af långsam tärande sjuklig- het bräcklig blifven hydda. Denna försvagades allt mer, och Blom drog sig tillbaka till det en- akilta lifvet. Den vördnadsvärda Domare -makt han i i4 &>" tillhört, och med djup saknad öf- vergaf, återfann han i en sluten krets af vän- ner, som efter hand sågo alla glädje -ämnen för honom bortfalla, öch möjligheten för dem att förljufva hans sista dagar inskränkas till delta- gande i hans lidande. Få afbrott ägde rum i detta tillstånd � Då någon lycklig händelse hade träffat Fäderneslandet, en vän njutit rättvisa, el- ler en allmän nytta blifvit vunnen, dä såg man ännu hans ansigte uppklarna och gifva uttryck af glädjen; men de hemmastadda plågorna bort- viste hastigt denna främling blifne gäst, att be- söka lyckligare boningar. Men äfven han fick frihet dertiil. Hans tanke slocknade — mycket hade den också under lefnaden genomfarit, och behöfde först gå till hvila. Hans öga sökte intet