Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/222

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


— 2l8 — ▼ar etf rike, efter de oräkneliga uppoffringar, hTarmed en förvärfvad ära mAste köpas , hvila till krafternas återhämtande: den trötte undersäten anropar Försynen om stjresmäUi utrustade icke iblott med den visheti som inser och använder de rätta botemedlen , utan ock med detta sin- nets lugn, som aldrig uppröres af ärelystnadens stormar, denna upplysning , som ej föraktar de inskränktare omsorger , och detta ädla tålamod, som ej afskräckes af deras ändlösa möda. Natio- nen , mer fruktande, än efteriängtande det ska- pande snillets ouphörligt växande pin ner, önskar helst att fä beundra det sällsynta hjeltemod, som framför äran att vara stor^ eftersträfvar d^n att vara nyctig. Lyckligt det land, der i en 5å be- skaffad tidpunkt ett sådant hjeltemod går i bredd med kärlekeoi till fosterbygden ! Stora -egenska- pers glans skall ej der fördunklas af förstörande verkningar: öfverspända anspråk ej råka i strid med förnärmade rätligheter: otaliga , mera för- dolda, omsorger belönas, icke af bländande tri- umfers ståt, men af det allmännas välstånd och trefnad, af glädjetårarne i tacksamma medborga- res ögon , och de styrande* ära, besannad af sam- tidas välsignelser, utan fläckar lemnas efterkom- mande til arf. Sveriges Häfder — ^^- dessa rika, ännu långt ifrån uttömda källor — förete väl någon gång spår utaf villor och brott: likväl glädja de be- traktaren med en vida ymnigare skörd af förtjen- ster om samhället. Härliga runor stå uti hvarje