Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/225

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
— 221 —

landsmäns båtnad: återgifver han sålunda i mångdubbladt mått åt fosterbygden de skänker han deraf undfått: då blifver han förtjänt af en åminnelse, hög som sanningen, varaktig som tidehvarfven. Om å ena sidan flera och större vedermälen af lyckans bevågenhet knappt kunna åt en enskilt medborgare föräras, än dem Grefve Bengt Oxenstjerna genom födsel och regenters ynnest åtnjutit, så har å andra sidan Konung och Fädernesland ej kunnat fordra, den förre mer nitiska biträden, det sednare mer frikostiga välgerningar, än dem denne Herre med otröttadt bemödande lemnat. Född och uppfostrad till en högre medverkan för samhällets gagn, uppfyllde han denna bestämmelse: kallad att utföra de vigtigaste statsmanna-värf, gaf han dem en ökad betydenhet genom sina personliga egenskaper. Jag skall ej med ett upprepande af dessa egenskaper förbereda hans äreminne, ej förnärma deras rätt, som önska känna mannen af hans gerningar. Men följom Bengt Oxenstjerna genom skiftena af en lång och verksam lefnad, genom skådeplatserne af Svenska rikets högsta makt och ära: och vid detta ljus, som Häfderne sprida, skola vi inhämta ej blott kännedomen om hvad han varit, utan ock öfvertygelsen, att han varit allt hvad han kunnat vara.

De tider hade redan flyktat, då mörkret och oredorna i staternes skick ännu syntes äska

kraftigare åtgärder och, jag vågar säga, vildare

Sv. Akad. Handl. fr. 1796. 12 Del.16