Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/225

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


— > 221 — landsmäns bätnad: återgifver han sålunda i mäng- dubbladt mått ät fosterbygden de skänker han deraf undfått: då blifver han förtjänt af en åmin- nelse, hög som sanningen, varaktig som tide- hvarfven. Om ä ena sidan flera och större ve- dermälen af lyckans bevågenhet knappt kunna åt en enskilt medborgare föräras, Sn dem Grefve Bengt* Oxenstjerna genom födsel och regenters 3'nnest åtnjutit, så har å andra sidan Konung och Fädernesland ej kunnat fordra^ den förre mer nitiska biträden, det sednare mer frikostiga välgerningar, än dem denne Herre med otröt- tadt bemödande lemnat. Född och uppfostrad till en högre medverkan för samhällets gagn, upp- fyllde han denna bestämmelse: kallad att utföra de vigtigaste statsmanna-värf, gaf han dem en ökad betydenhet genom sina personliga egenska* per^. Jag skall éj med ett upprepande af dessa egenskaper förbereda hans äreminne, ej förnär- ma deras rätt, som pnska känna mannen af hans gerningar. Men följorö Bengt Oxenstjerna genom skiftena af eri lång och verksam lefnad, genoni skådeplatserne^af Svenska rikets högsta makt och ära: och vid detta ljus, som Häfderne sprida, skola vi inhämta ej blott kännedomen oin hvad han varit y utan ock öfvertygelsen , att han va- rit allt hvad han kunnat vara. De tider hade redan flyktat, då mörkret ocK oredorna i staternes skick ännu syntes äska kraf-' -tigare åtgärder och, jäg vågar säga, vildare ut- Sv. ÄKAD. HANDL./ri ijjf^* ^ X DtL 16