Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/230

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


— aa6 — •

A ena sidan den gamla Kyrkans Primater, desse månge Furstar, döljande under en andelig yta verldsliga tänkesätt, och alltid herrskande, fast- Sn med korset i ställer för spiran, kåpan för manteln, *** skola de här förneka den Romerska Stolens girighet och regeringslystnad? och böra, 8 andra sidan, de nya läromas bekännare sak- na den trygghet för sina samveten , den frihet i sin religions -utöf ning, för hvilken de kämpat i mer än ett Århundrade? Shitligen , hvad eudrägt till underhandlingarnes lättande, hvad beredvil* lighet till de ömsesidiga anspråkens jemkning vän- tar man sig hos olika makter, dä icke ens sam- ina rikes legater alltid arbeta i öfverensstämmel- se med hvarandra? då den ene, af hemliga drif- fjädrar lockad, kunde hämma sin medarbetares bemödanden, den ene påskynda fredsslutet, när den andre borde dermed fördröja? Och detta allt under en fortsatt piöfning af vapenlyckans skiften, af anförarnes skicklighet och härarnes mod; medan krigets bloss oupphörligt skakas öf^ ver det lidande Tyskland, och nästan i hvart ögonblick ny^ tidningar vålla ökad trotsighet el- ler nedstämda anspråk eller iörändrade planer hos fred^stiftarne! Men tanken förvillar sig vid begrundandet af denna tafla. Lemnom åt histo^ rien att den fullborda. Hon skall förtälja huru öfverläggningarne bragtes till slutliga afhandlin- gar, och hvad de maktägande dervid vunno eller förlorade, Erinrom blott, att det var ^n svårig- het att begynna och att fortsätta detta fredsverk, samt ett statskonstens mästerprof att ^et fuUäo*