under de återstående åren af Christinas regering använd till underhandlingar dels med Churfursten af Mainz, dels med Österrikiska Hofvet och med Tyska Furstarnes Riksförsamlingar. Ett mer varaktigt utrymme öppnas för hans nit, då han förordnas att föra ordet i den nya Öfverdomstol, som Svenska Hofvet låtit i Wismar inrätta. På en ny bana är Oxenstierna genom detta embete inträdd. Han är rättvisans tolk, lagarnes tillämpare. Han skall med statsmannens klokhet förena domarens rättvisa, med den förres drift den sednares betänksamhet, med den förres böjlighet och fina behag i umgänget den sednares värdighet och allvar. Men äfven i detta, alltid vigtiga, nu särdeles ömtåliga kall, huru rättvisar han ej sin Regerings förtroende? huru öfvervinner han ej de många svårigheter, hvilka åtfölja upptagandet af alldeles nya vägar för Lagskipningen inom provinser med ny öfverhet, nya stadgar, nya förbindelser? Och är ej snart, under hans ledning, hans kraftiga medverkan, utarbetad en Rättegångs-Ordning, hvilken i denna del af Statsförvaltningen blef ett mönster för tidehvarfvet? [1]
- ↑ Bengt Oxenstjerna utnämndes till President i Wismarska Tribunalet den 11 Sept 1652, men han förvaltade embetet för denna gången endast till år 1654, då han af Konung Carl Gustaf hemkallades till Fäderneslandet. Under Förmyndare-Regeringen för Carl XI blef Grefven först den 30 Juli 1661 å nyo förordnad till detta embete; men han återtog ej detsamma, förr än han den 4 Nov. 1665 för tredje gången dertill förordnades. Slutligen och sedan åter andra uppdrag mellankommit, erhöll B. Oxenstjerna den 20 Dec. 1673
