motat ett väldigt rikes anfall, förmått mäktiga Furstar till förbund, och sist, lika gynnad af naturen, som af krigslyckan, besegrat en trolös granne, låtande straffets thordön ljuda utanför sjelfva murarne af dess trotsande Konungaborg. Bengt Oxenstjerna har emedlertid ej saknat tillfällen att i kabinettet gagna. Efter åtskilliga före krigets utbrott i Tyska riket verkställda beskickningar och uppdrag, ej mindre vigtiga i deras föremål, än lysande i utöfningen, [1] aftalar han i Stettin med Brandenburgska sändebud ett förbund, som skall försäkra framgången af Svenska Konungens planer: följer vidare sin Konung till Polen, der han, jemte den ömtåliga vård han såsom föreståndare af Cansliet egnar åt riks-angelägenheterne, tillika emottager andra, lika hedrande, prof af sin Herres ynnest. Åt Oxenstjerna anförtros styrelsen af det eröfrade Polen,
underhandlingen med detta rikes Magnater och
- ↑ Dessa uppdrag voro följande: att år 1655 bevista den såkallade kretsdagen i Brunswick, för att i egenskap af Svenska Konungens Sändebud emottaga Directorial-Embetet i Neder-Sachsiska kretsen, hvilket med stor högtidlighet på Rådhuset i Brunswick verkställdes; — att med de förnämsta furstliga Husen af samma krets företaga särskilta underhandlingar, hvilka utfördes med synnerlig framgång, förnämligast hos Kretsens Öfverste, Hertigen af Zelle, genom hvars medverkan det då påstående kriget med Bremen blef slutadt; samt att med Hertigen af Meklenburg företaga en underhandling om ämnen rörande handelns befrämjande, i synnerhet med afseende på Wismar, hvilken underhandling likväl genom Polska kriget afbröts.
