Ständer, emottagandet af den högtidliga ed, hvarmed desse hylla Carl Gustafs spira. Men — med den stora Konungens hastiga frånfälle slutas snart det praktfulla skådespel, som Sverige gifvit Europa. — För tidigt lemnar Carl Gustaf en thron, på hvilken nu, såsom lagligt öfverhufvud för ett utvidgadt Rike, uppträder ett barn i spädaste åldern. Begråtande en oersättlig förlust, har Svenska Folket ej annan önskan öfrig än den, att Fäderneslandet måtte genom en snar och fördelaktig fred se sin ära och sin sjelfständighet betryggad. Emedlertid är denna önskan icke lätt att uppfylla. Rikets Styrelse skall under Konungens minderårighet anförtros åt en Regering, hvars sammansättning blir föremål för olika anspråk, understödde af olika driffjädrar. Den framlidne Konungens testamente är underkastadt Ständernes myndighet: dess innehåll är tillsvidare utan verkan: det är omsider granskadt och — förkastadt. Först nio månader efter thronledigheten fastställes den nya regeringsform, efter hvilken Riket skall styras. Ovissheten om hvem som är eller bör förblifva lydande eller befallande, skulle icke den emedlertid höja modet hos de mäktiga fiender, hvilka från alla sidor omgifva oss? Ryssland, som re’n bemäktigat sig åtskilliga Svenska besittningar? Polen, som, nyss tvenne gånger eröfradt, repar krafter att utplåna sin lidna skymf och att ännu, om möjligt, återförena på sin Konungs hjessa den dubbla krona Gustaf Wasas sonson burit? Österrike, hemligt eller
