Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/239

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


— 255 — uppenbart understödjande alla fiender till Sven- ska namnet? Brandenburg, siyrdt af den stat �- kloke Fredrik Wilhelm,, för Sverige en lika tve- tydig vän,, som farlig fiende? Danmark, som, försvagadt men'e) öfvervunnet, g&r att ansträn* ga sina yttersta krafter? ändteligeh begge sjö- inakterne, England och Holland, hvilkas fruk- tansvärda flottor redan synas i Östersjön , medan deras ministrar i Haag ingå förbund med Fran- ska Hofvetf att förmå det Svenska till eftergift af vunna fördelar? fiekymrande var denna Fäderneslandets ställ- ning: men häfderne vittna, huru dock äfven nu, genom vishet i omsorger, genom kraFt i bemö- danden, det framgick räddadt ur brytningens vä-' dor. Det uppoffrade fördelar, mer ytligt blän- dande än i verkligheten gagnande: men det för- säkrades om de vigtigaste af sina nya besittnio^ gar: det bibehöll de af naturen befästnde grän- ser, som blifvit riket tillkämpade i öster genom Gustaf Adolfs, och i vester genom Carl Gustafs segrar. Uti beredandet af den hvila, som na följde, hade Grefve Bengt Oxenstjerna en ut- märkt delaktighet. Det var han, som genom ti- digare afhandlingar både pfi föfhand undanröjt de ömtåligaste tvistepunkterne med Konungari- ket Polen, och tillvägabragt en vapenhvila, der- af Svenska Makten ensamt haft lördelen. Det var ock han, som, fullföljande sitt verk, uti Oliva kloster tillvägabragte en förmånlig fred med