Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/241

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


— a57 — Derom vittnar ock innehållet af den trakta t , ge- nom h vilken fästningen uppgaFs, och h vilken med rätta blifvit ansedd såsom ett den diplomatiska konstens mästerstycke. I mer än ett hänseende hade således Grefve Oxenstjerna nu ökat sin na- tions och sin regerings förbindelser *). Svenska staten, sålunda tryggad mot utländskt våld; företer likväl snart > under den tid, som nu följer, en mer oroande, än glädjande ställ- ning. Hafva vi hittills sett de rikare och mak* tigare undersåtarnes planer till ökad storhet sam- manfalla med regeringens, sett partier bannlyste ur samhället och enskihes begär tyglade af om- sorgen om det allmännas vinning: så gifver hi- storien ej samma vittnesbörd åt den styrelse ,

  • ) Thorn uppgafs d. n 3o December (22 Aug.) i658, ef-

ter att hafva uthärdat ett och ett halflt års belägring. Vid Fästningens öfvergång hade besättningen hopsmält till 3oo man, och den (icndtliga styrkan, som härutan- ftlre var församlad, skall hafva utgjort mer än 80,000 inan. Emedlertid skedde öfverlätelsen med de bästa villkor, och det lyckades Bengt Oxenstjerna, att i en •Praeliminär- Traktat jemka alla de punkter, hvilka i tre år iorndmligast lagt hinder i vägen for fredsverket, och pa hvilkas undanrödjande Frankrikes Ambassadör, såsom Mediator, fåfängt arbetat. Oxenstjernas skicklig- het tillvägabragte jemväl ett vapenstillestånd, hvarige- nom Sverige erhöll tillfälle att ur Brandenburgska lan � det fbrse alla sina fästningar i Preussen med proviant och andra nödiga biträden. Grefven öäger sjelf detta hatva varit en cuneiås att befrämja Ohviska Freden. Sv. Akad. HANOL.yr. //j?^. /- � D^l. 17