och inflytande förmått hämma utbrottet af tillämnade krigsföretag, begärliga för många enskilta intressen, men för Staten i högsta mått äfventyrliga [1].
Ljusare tider tyckas omsider vilja uppgå öfrer Norden. Svenska folket får åter hylla en fullmyndig Konung, och de Magnater, som fört styrelsen, träda tillbaka i det enskilta lifvets skugga. Likväl är detta blott ett svagt förebud af den annalkande dagen. Den natt, hvars dunkla vingar betäckt firmamentet, tyckes ej lätt vilja skingras: svåra tecken omgifva ännu sjelfva morgonrodnadens strimma. Under Konungens minderårighet hade stora brister inrotat sig i rikets inre förvaltning: de ökades ännu mer genom de händelser, som tillstötte under de första åren af hans egen regering. Och skulle icke äfven hos främmande makter det nordiska rikets länge obestridda anseende börja svigta, när klenmod eller söndring hos undersåtarne ännu vållade vanmakt hos regenten, när tilltagande behof under en fullkomlig penningbrist oupphörligt ökade skulderne, när ett obetänksamt och förderfligt krig både bragte förlägenheten till sin höjd och blottade den? Ett mål är dock satt för
fäderneslandets motgångar: det är fredens dyrbara gåfva,
- ↑ Se Oxenstjernas nyss citerade Bref, äfvensom hans »Bref till Kon. Carl XI och Deduction om någre i detta tidehvarf förelupne händelser» (Lœnboms Saml. III. sid. 65). Det sednare Documentet bör läsas af den, som rätt vill bedömma Oxenstjernas karakter.
