Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/247

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


— a45 — jBTodo? slall han ej, följande fredsunderhandling gars vanliga art, endast hafva till ögonmärke eg* na fördelar, och lemna Sveriges anspråk ur sigte ? Det är detta, som skall förekommas. Ett upp- drag af lika ömtålig, som vigtig beskaffenhet är således det, som nu åter anförtros åt Bengt Oxen- stjerua, hvilken i egenskap af Sveriges Ambas- tadör bivistar underhandlingarne i Nimwegen. Mot fiender och mot vänner fordras här en lika för- .fijgtigher, en lika oafbruten vaksamhet. Nya v;*iid- ringar genom statslärans många labyrinter, för- nyad erfarenhet af des �a många rådplägningar utan förtroende, förslag utan uppriktighet, for- dringar utan billighet, anbud utan allvar, äro äter lör Oxenstjerna beredde: men vi ha redan så länge följt honom på denna slippriga bana, att vi kunna nära gladare förhoppningar än hvar- till Sveriges brydsamma ställning berättigar. Ut- gången rättfärdigar dessa förhoppningar. Efter tre års bemödanden är freden vunnen. Med lin- driga uppoffringar, så nödvändiga i en tidpunkt, då en förlängd pröfning af vapenlyckan redan låg utom möjlighetens gräns, behåller Sverige si- na besittningar i Tyskland: och fredsstiftaren, återkommen till fäderneslandet, ser snart den allmänna glädjen häröfver ökas genom de med våra hätskaste fiender, med Brandenburg och Danmark, i S:t Germain och i Lund tillväga- bragta fredsafhandlingar *).

  • ) Gon^essen i Nimwegen börjades år 1676. — Den 10

Aug. 1678 afslöts den särskilta freden emellan Fraukri-