Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/252

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


— a48 — man eroFrat? Man har sökt — och hvad har man funnit? huru mycket återstår i Statslärans irrgån- gar att upptäcka, att utreda? och när har vårt slägte uppnatt den höjd af bfide sedlig och ve- tenskaplig odling y som utgör första villkoret för en till alla delar orubbelig och beståndande sam- hällsform , grundad på forskning och erfarenhet? Det är icke här man på de stora frågorna för- . vänte svaren. Stödde på häfdernes vittnesbörd, må vi blott erkänna den sanning, att sjelfva ti- demas skick ömsom äskat företräde och banat vägen till framgång r— nii åt deras grundsatser, 6om velat i en enda kraftfull hand , likasom i en atrålarnes brännpunkt, församla hela styrkan af samhälls-inrättningen: — - nu åt deras, som, eq- dast seende den oinskränkta myndighetens vådor och fruktande dess missbruk, ifrigare hyllat de lockande idealer af alla medborgares frihet och alla rättigheters jemnlikhet. Om i nyare tiders erfarenhet man funnit blodiga bevis på verkningarne af den sednare läran, så behöfva vi icke heller, för att hemta stöd för den förra, gå tillbaka till berättelserna om det gamla Roms Dictatorer. Sjelfva det år- hundrade, hvars händelser vi betrakta, företer deraf nog många vedermälen. Att förtiga Frank* rike, der två store ministrars statskloka bemö* danden kufvat anspråksfulla ädlingar och beredt fit Ludvik XIV en obegränsad utöfning af Ko- nungamakten, England, der Pro teet orn Cromw^all, mer enväldig än Konungarne, beherrskade ett