blottade på förstöringens krafter, endast förkunna en festlig fröjd öfver Norden. Under denna för sinnena lockande ståt, njuter hjertat den himmelska lyftning, att dess känslor, dess önskningar få i gemensam brand sammansmälta med millioners: det firar den härliga fest, som på en gång är egnad åt den högsta allmänna och den högsta enskilta lycka. De mildare dygderne, iklädde skönhetens drägt, höljde af behagens slöja, komma, anförde af Kärleken, att förljufva den Svenska Konungens dagar. Från stranden af Gefions ö nalkas i skimrande prakt den ädla Furstinna, som förblef ståndaktig vid ingångna löften, oaktadt både anförvandters ovänskap och ett högre anbuds frestelser: i lika skimrande prakt är hon på Skånes kust af sitt nya folk emottagen. Grefve Bengt Oxenstjerna har erhållit det smickrande uppdrag, att på sin Herres, på hela Rikets vägnar, emottaga den Kongliga bruden. Han anför det lysande tåg, som från Helsingborgs redd förer henne sin höga brudgum till möte: han bestämmer bilägrets ordning,
bevakar dess värdighet, lifvar dess nöjen [1]. Må vi
- ↑ När Konung Carl XI:s Gemål, den i våra häfder så rättvist berömda Danska Prinsessan Ulrika Eleonora, i början af Maj månad 1680 öfverfördes från Seeland til Sverige, var Grefve B. Oxenstjerna, jemte Svenska Enke-Drottningen, henne till möte vid Helsingborg, helsade, på Konungens och Rikets vägnar, den nya Drottningen vid landstigningen med en oration, och var derefter den Kongl. Sviten följaktig till Säteriet Skottorp i Halland, der bilägret firades, och
