ruinerne af Europas öfriga stater grunda Frankrikes öfvermakt. Knappt kunde man föreställa sig att, under dessa omständigheter, Sverige, tryggadt af ett långvarigt fredslugn, skulle vunnit fullkomligt rådrum att afhjelpa bristerna i sitt samhällsskick, om ej historiens vittnesbörd härom undanröjde allt tvifvel. Men icke nog, att fredens välgerningar med ymnig hand utgötos öfver Svenska folket: Riket skulle äfven genom fördelaktiga förbund erhålla ett ökadt inflytande på Europas angelägenheter. Hade det förut segrande föreskrifvit lagar för andra makter, skulle det nu åtnjuta den sällsyntare äran, att utan krigiska bragder, endast genom vigten af sin tillvaro, genom sin inre verkliga styrka, se sitt företräde bland de Nordiska Makterne erkändt, sin rang bland Europas första stater befästad. Värdige ett sorgfälligt skärskådande äro de medel, hvarmed detta ernåddes. Men gränserna för denna teckning skulle öfverskridas, redan om vi blott företoge oss att uppräkna de närmare åtgärderne härvid, med den noggrannhet, som fordrades för att göra tillbörlig rättvisa åt Oxenstjernas förtjenst. Må vi inskränka oss att i öfversigt, betrakta den statsplan, som, af honom uppgjord, gillades af Carl XI och följdes under denna Konungs hela regering samt under början af hans efterträdares [1].
- ↑ Man har i framställningen af Sveriges politiska System under Kon. Carl XI trott sig förnämligast kunna följa de af Grefve Oxenstjerna, i dess egenhändiga lefnads-anteckningar, utredda åsigter, helst detta
