Danmark träda i förbindelse, afbryter genast underhandlingen derom och biträder den förening, som har till grundval och till föremål helgden af hvad genom Westfaliska och Nimwegiska Frederne är faststäldt. Flere det Tyska Rikets Furstar och Kretsar, äfvensom Spaniens Konung äro snart jemväl upptagne i denna förening. Kurfursten af Brandenburg, änskönt föga böjd till vänskap med Sverige och traktande redan då med växande afund efter Pommerns besittning, blifver dock föranlåten att af den nya föreningen begära delaktighet. De tvenne Brunswick-Lüneburgska Husen, som stodo rustade till ett med Brandenburg gemensamt anfall på våra Tyska provinser, ingå i stället ett fredligt förbund; och detta förbund bereder Sveriges Konung vigtiga biträden i dess Tyska angelägenheter. Czaren i Ryssland, med hvilken de förra fredsfördragen förnyas, aflåter lysande beskickningar, försäkrande om en orubbad vänskap. Ja, äfven med Danmark förblifver freden i stadgad helgd: väl är den nära att rubbas genom detta rikes våldsamma försök att beröfva Tysklands yppersta handelsstad dess uråldriga frihet och genom ett lika dristigt anfall emot Svenska Konungens anförvandt, Hertigen af Holstein: men begge desse tvister
Ministère, emot Sverige förehade en confederation, hvars föremål var att, under den vanmakt, hvari Sverige sig befann, uttränga detsamma från alla dess Tyska besittningar och dela dessa provinser sins emellan, sådant inhämtas bland annat af Grefve Oxenstjernas egenhändiga lefnads-anteckningar.
