sällhet, efterlemnande åt sörjande undersåtare de rika frukterne af stora välgerningar. Sorgen öfver denna förlust träffade äfven här ömmast dem, som närmare omgåfvo thronen: och Bengt Oxenstjerna begråter vid den bleknade Monarkens bår ej blott en vis och nådig beherrskare: hans tårar falla lika ymnigt på den förtroliga vänskapens urna. Genom den framlidne Konungens yttersta förordnande är Grefve Oxenstjerna tillagd en ny utmärkelse, den, att deltaga i förmyndare-omsorgerne för den uppväxande thronarfvingen. Detta var sista vedermälet af den bortgångna Furstens förtroende: hans sista, heliga bekräftelse af Ministerns förtjenst. Kort blifver likväl denna förmyndare-vård. Den nya Konungen kallas tidigt från ynglingens ystra tidsfördrif till regentens allvarliga rådslag: tidigt ser den unge örnen sig manad att försöka vingens styrka mot de högre rymder, der han snart som en förundransvärd meteor skall lysa öfver verlden. Bengt Oxenstjerna fortfar att vördas af sonen, med samma förtroende, hvarmed han af fadren varit omfattad. Ännu står den grånade Statsmannen i spetsen för utrikes ärendena, vakar öfver fredens bibehållande, tryggar rikets säkerhet genom upplifvande af gamla förbund, genom ingående af nya [1]. Och när ändtligen tvedrägtens länge
- ↑ Med Frankrike ingicks nu jemväl en Allians på 10 år, afslutad den 9 Juli 1698, förnämligast syftande på Fredslugnets bibehållande i Europa.
s. å. i Heilbronn en märkvärdig tvist emellan Churfurstarne af Mainz och af Pfalz angående det så kallade Jus Wildfangiatus.
