Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/278

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


— 274 — dolda gnistor uppblossa till härjande Ifigor öfver Norden, äger han ön en gång den njutning , att genom Traventhalske freden se en förolämpad bundsförvandt skyddad mot en tilltagsen granne, lugnet återstäldt och fäderneslandets ära genom dess vapens framgång förökad ^). Sist, nära må- let af sin bana, höres hans darrande röst ännu varna den lifliga Fursten emot ärelystnadens re* telser, hans mogna vishet af kyla ungdomens hetta, hans välmenta råd hejda den segrande bjeltens förmätenhett

SkaU jag här anse mig tillåtet, att ersätta det ofullkomh'ga i teckningen af Bengt Oxen- � stjernas lefnad genom försöket att jeintöra ho- nom med den från samma ält utsprungn^e odöd- lige statsman, som under Gustaf Adolph och Christina förestod regerings-ärendena? Om det för Fosterlandsvännen är en dubbelt frestande njutning att åskåda två förträffliga medborgare, ställde i bredd med hvarannan: huru förhärligas icke detta skådespel, när begge intaga så ut- märkta rum i häfderna! Men här, mer än någon* sin, är det talarens pligt att förblifva sanningen trogen, att med en rättvisa, lika obestuck^n som den edfasta domarens, afväga utan ensidighet, prisa utan öfverdrift, tadla utan bitterliet. Dl

  • ) Freden i Traventlial med Danmark slöts den 8 Aug,

1 700 ef\or Kon, Carl XIl:s landstigning på SeeJand sam* ma år. Hertigen af Holstein erhöll derigcnom fuUkora* lig upprättitlse fcir de hooora tillfogade oförrätter.