Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/279

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


—T �75 — jag erkänt dessa svflrigheter i mitt försök , Sr fag tillika varnad för dess äfventyrlighet. Jag skall ej heller blottställa mig för den förmätenhet, att vilja uppflytta Bengt Oxenstjernas förtjenst till fullkomlig likhet med hans företrädares: tvertom skall jag medgifva, att det för Bengt Oxenstjer- na redan innebär en stor utmärkelse, om hans egenskaper med dennes blifva satte i jemförelse# Mä jag genom detta allmänna medgifvande haf* va inrymt ät den ena statsmannen ett företräde, som sanningens rätt kräfver, och som ej kan för* ringa den förtjenst, hvars verkliga halt jag ön- skat framställa i dagen. Förgäfves skulle jag ock våga bestrida Riks-Cansleren Axel Oxenstjernas öfverlägsenhet i snille att skapa, i djuphet att uppfatta och i styrka att utföra de planer, h vilka vunnit samtidens och efterkommandes beundran, lika mycket för dristighet, som för grundlighet � Vare det långt ifrån mig att vilja göra denne store man någon orättvisa, för att smickra hans efterträdare. Men jag får dock ej förvägra åt CansIi^Presidenten det loford, att naturen till- fifventyrs begåfvat honom med större delagtig* het af den köld, det lugn och det tålamod, som så väl anstå, så väsendtligen gagna den i stats-* värf invecklade mannen, och hvilka egenskaper pfta åtföljas af mindre stolthet, mindre ärelyst- nad, men mera blygsamhet i anspråken. Blef det avart att upphinna Axel Oxenstjema i blickens förmåga att med lätthet öfverskåda de mest in � vecklade ämnen, förutse mötande hinder och finna utvägar till deras undanrödjande: Var det