Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/283

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


— �79 — 4 mare företag och hvälfningar borde fiterbfillas: lyckans frestande retelser mflste för lugnets min- dre skimrande förmåner uppoffras: och kunna vi nog erkänna det ädelmod , som ej drog i be- tänkande att frambära detta offer på Fosterlan- dets altare? Också finner man, vid undersökning af de lägre folk-klassernes villkor under Riks- Ganslerens förvaltning, en mer skenbar än verk- lig sällhet, vid betraktande af st.itskassans till- stånd, utgifter och skulder hopade: under Cansli- PresidenteiTs embetstid ser man välståndet till- växa nedifrån uppåt, och torfiighetens bördor lika lättade, som kronans skattkamrar riktade. Jag ville ännu tillägga: att om Grefve Axel Oxen- stierna var skyldig mycket af sin ära åt Gustaf Adolph, hade deremot Carl XI att tacka Bengt Oxenstjerna för en betydlig del af sin regerings lycka. Och slutligen, förgätom ej det särdeles förhållande, att när det synes hafva varit den äldre statsmannens öde att oaflåtligt behöfva för- länga ett blodigt krigs förödelser, beskärdes åt den sednare en vida Ijufvare lott, den att för- nämligast genom hvilan från vapnens gny främ- ja sin Konungs planer till båtnad för fäderne- bygden.

Fullbordad är den minnesvärd � som var äm- nad att vittna, det Grefve Bengt Oxenstjerna^ såsom embétsman och medborgare, varit för samhället nyttig. Det återstode ännu att skildra %KL annan sida af hans lefnad, att visa, det