Oxenstjernas namn har ej utslocknat med hans lif: det har i Fäderneslandets minnesböcker vunnit den samma odödlighet, som hans förklarade ande njuter i högre väsendens gemenskap. Aldrig skall Sverige glömma, att han försäkrat dess sjelfständighet, vidmakthållit och förökat dess anseende hos utländska makter, förkofrat dess samhällsskick, medverkat till dess lyckligt genomgångna öden under ett halft århundrade. För tryggandet af hans ära tarfvades ej att deråt egna en förnyad hyllningsgärd: men det var värdigt ett upplyst Samfund, att besegla denna ära med en framkallad täflan om hans beröm: det var värdigt ett tidehvarf, som sjelft njuter glädjerika frukter af ett långvarigt fredslugn, att tacksamt upplifva hågkomsten af tider, då en lika vishet beredde åt fosterlandet lika välgerningar. — När Fridens Gud vandrar öfver de leende fälten, och på hans bud svärden förbytas till lior, och blomster uppväxa i hans väg, och snillets lagrar spira, och trefnad och sällhet ljusna i hans fjät: då brinna lifligast offren åt de hängångne Fredstiftarnes minnen.
Efter läsningen framfördes Författaren till Direktören,
som, vid belöningens öfverlemnande, till honom yttrade:
Den säkra hand, med hvilken Ni uppdragit teckningen af en berömd Statsman och ett i Sveriges historie oförgätligt tidehvarf, har röjt en
