styrde de sin kosa åt Germaniens skogar. Men äfven der ville de ej rasta för alltid, och på Albions ö och i det höga Norden sökte de sig derföre i våra dagar en ny fristad, en ny torneringsbana för snillets ridderliga spel.
Den vackra konstens ande har, under sina vexlande vistelser, å ena sidan städse behållit dragen af sitt ursprung; å den andra sidan städse fått ett tycke af den omgifvelse, ur hvilken den framstått. Luftstreck, folkstammens lynne, språk, och historiska uppfostran, i förening med tidens odling, ha alltid lemnat sitt insegel qvar. Deri ligger också möjligheten af ett ständigt fortgående till fullkomlighet, att dessa yttringar, under all utvertes mångfald, kunna i det inre sammanfalla, likasom ur en annan synpunkt, under den yttre enheten, invertes utgå i oändliga rigtningar. Väl är skönheten fri och allmännelig; hon bindes ej vid någon rymd inom tankan eller verkligheten; hennes stamträd växer ofvan tiden. Men så upphöjd hon är, så fri hon föddes, måste hon, i sitt timliga framträdande, antaga skepnaden af det, som framkallat henne. Uttrycket i hennes anlete hänvisar derföre på det land, der hon kommit ifrån; färgen och drägten bära vittnesbörd om den jord, der hon uppväxt och är fostrad vorden. På detta sätt kan hon bli, såsom hon är, mångfaldig till utseende, till sina juvelers glans, till sina blommors doft. Men alltid finner man det anborna skönhetsmärket: öfverallt afslöjar hon sin gudom. Vill du derföre
