Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/297

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


styrde de sin kosa åt Gernianiens skogar. Meit äfven der ville.de ej rasta för alltid, och p* AU bions ö och i det höga Norden sökte de sig der- före i våra dagar en ny fristad, en ny törne-* ringsbana för snillets ridderliga spel. Den vackra konstens ande har, under sina vexlande vistelser, å ena sidan städse behållit dragen af sitt ursprung; ä den andra sidan städse fått ett tycke af den omgifvelse, ur hvilken den framstått. Luftstreck, folkstammens lynne, språk, och historiska uppfostran, i förening med tidens odling, ha alltid lemnat sitt insegel qvar. Deri ligger också möjligheten af ett ständigt fortgåen- de till fullkomlighet, att dessa yttringar, under all utvertes mångfald, kunna i det inre samman- falla, likasom ur en annan synpunlit, under den yttre enheten, invertes utgå i oändliga rigtniti- gar. Väl är skönheten fri och allmännelig; hon bindes ej vid någon rymd inom tankan eller verkligheten; hennes stamträd växer ofvan tiden. Men så upphöjd hon är, så fri hon föddes, må- ste hon, i sitt timliga framträdande* antaga skep- naden af det, som framkallat henne. Uttrycket i hennes anlete hänvisar derföre på det land, der hon kommit ifrån; Hirgen och drägten bära vittnesbörd om den jord, der hon uppväxt och är fostrad vorden. På detta satt kan hon bli, såliom hon är, mångfaldig till utseende, till sina juvelers glans, till sina blommors doft. Men all* tid /inner man det anborna skönhetsmärket: öf- verallt afslöjar hon sin gudom � Vill du derföre