Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/304

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


— 300 — tens talemanc^ ^) . Hela denna inrSttning var be � räknad för den offentlighet, som allt ägde i Grek- land; men det dramatiska innehållet gjorde äfven dessa åtgärder nödvändiga. Detta gäller både om tragedien och komedien. Ämne till sorgespelet lemnade i allmänhet guda- och hjeltesagan. Him- mel-invånarne sjelfve nedstego, för att i egna per- soner visa ödets lek. Det hade varit löjligt, att innestänga gudar inom en med konsrljus upplyst kammare. Desse måste äfven tänkas större och mera iaealiske, än menniskor i gemen. De indi- viduela dragen hos en skådespelare kunde ej an^ 6tå en gud eller gudinna ; ty äfven de qvinnliga rollerna gåfvos af männer^ Masken skulle derföre genom konstens tillhjelp förädla och försköna iit* aeendet. Grekernes äldsta lustspel var ett uppnedvändt sorgespel , och var utfördt efter lika stor skala. Då i sorgespelet nödvändigheten, eller rättare ö* det, herrskade, rådde i lustspelet godtycket af den mest luftiga qvickhet. Det var ett fantastiskt gyc- kel, ett muntert drömverk , som ej lät binda sig af någon ur den vanliga omgifningen lånad san- nolikhet, utan fastmer upphäfde verklighetens la- gar. Detta ger förklaring på den omständigheten, att den dramatiska konsten var helgad åt B<icchuS| emedan lustspelet var diktens rus, skämtets or- gier **)•

  • ) A. W. Schlegel, Yoricsungen uber die dmm. Kttnst

und Litteratur.

    • ) Fru Staél, eljest så skarpsinnig och fä mäktig af kpn*

L