Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/306

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


— Sos

ningen , hTilket förvandlar skådebanan firän ett tempel för säiiggudiimorna till en katheder, och, i förening med den spelande menighetens bug- ning, är högst lämplig, att förtaga, all den villa , dikten skapat, och att i ögonblicket nedrycka en ifrän idéernas himmel. Bland nyare comici , som skrifvit för thea- tern, liknar också ingen de gamle, hvad syftnin- gen vidkommer. Väl har Ariosto, mer än andra, bevarat den antika formen, men innehållet är vida derifrän allägset. Italienarnes vanliga tokrolighet med yirlecchino, Brighella, Pnn/alone, och an- åra maskerade figurer uti Commedia delV arte*)^ Sr �Utför groft tilltagen, för att på något sätt nal- kas Grekernes komedier. Moliére och Goldoni behandla händelser ur det husliga lifvet, eller det som �lutar sig till det hvardagliga. Skämtet är hos dem blott yta, icke grund; allt hvilar på in- trig. Detsamma är med de Hesta nyare, och bland dem Kotzebue. Shakspeare har egentligen inga rent hållna lustspel ; de , som blilvit sådana be- nämnda, äro ingenting annat, än romantiska skå- despel i allmänhet , hvilket äfven kan sägas om Lopez* och Calderons stycken af denna art. HoU- berg är i det komiska stundom mera luftig och fantastisk, än moderna dramaturger öfverhufvud, och skulle häruti, men ock blott häruti, möjligt- vis komma de gamle närmast **)•

  • •) Scblegel vill, att första grunden till detta slags slSde-
�pel bör uppsökas i Fabula atellanas, Romarnes åld- 

sta theater-fbreslällningar.

    • ) Walter Scott anser, att Grekernes så kallade nyå ko-