Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/309

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


— 3o5 — Väl voro Grekerne i det hela monstren; men bansedt detta , fick den' Latinska diktningen ett eget skaplynne. Man kan, i alla länders littera- tur, räka på någon skyldskap mellan oli^a sub* jekten De flesta snillen ha måhända fått behålla ryktet af lysande originalitet, derföre at källorna legat mera fördolda, eller för sednare granskare till och med förgått. Men icke bör man dermed tro sig hafya gjort så stort fynd , att man fram- spejat några enskilta ställen , som väcka erinrin- gar om en företrädare. Sådana kan man hos alla utspana^ om man till behörig kännedom barutin- nan ej saknade tillgång. Egendomligheten ligger i den oberoende uppfattningen och behandlin- gen af def, som förefinnes, äfven om detta förut skulle i konstform uppträdt. Och äro icke då t. ex. en Horatius , en Ovidius , sjelfständige mästare ? 3a , är icke till och med Virgilius , i sin AEneis , en helt annan man, än Homerus? Ehuru det der, mer än annorstädes hos honom , är möjligt att upptäcka spär af ett föregående, så kan han dock för ingen del beträda � med en slafvisk efterföljd af ett gifvet föredöme. Hvad olika är ej , bland annat, verldsåsigten och förgblandningen! Den äkta Romerska kraften , upphöjningen och full- heten, som man öfverallt hos honom träffar, äro äfven egenskaper, hvilka ej kunna lånas. Men na- turligt var, att den med Grekerne gemensamma mythologien skulle tillvägabringa många berörings- punkter, likasom att dessas öfverlägsenhet i skal- . Sv. Akad. HANDL.yr. ij^S* ^ ^ Del. a a