Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/312

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


— 3o8 — andning i form , tyckas vara förtjenster, dem in- tet folk till den grad, som de, hunnit sig tilleg- na. Kanske är dock deras obundna skrifart, fram- för allt annat , oefterhärmlig. Jag vill ej nämna deras egentliga vältalare, utan blott deras prosatö- rer i gemen, hvilka till stil voro fullkomligekonst- närer. Hvar finnes hos de nyare något, som kan motsvara föredraget hos Greklands och Roms yppersta bistojieskrifvare? Hvilken ledig, hvilken lefvande framställning, hvilken säker, jemn och ge- digen s(il! Intet ord kan fSrspillas, intet dilsät- tas. Scott har gått Ungt i föredragets enkla håll- ning och åskådlighet; si äfven Irving ; båda likna mycket de gamle. Äfvenså Göthe och visse bland Frankrikes nuvarande prosatörer. Men naivetetea finnes ej hos dessa i så rikt mått. Möjligen vore Sturleson den ende , som i denna punkt kunde bjuda de gamle spetsen Han är hel och hållen en Nordisk Herodotus. Förtjensterna hos en Mac- chiavelli , en Muller , en Heeren, ligga ej inom detta område. Snarare blifva de gamle häruti ef-' terträdde af Englands stora häfdatecknare , och bland dem synneriigast af Aobertson. Vi. lemna nu för en stund de gamle, för att tillse , hvad de nyare verkat till befrämjande af det skönas välde, och huruledes de uppfyllt sitt kall att vara, såsom skalden säger, �tidens fidei- commissarier.ee Vi träda då in i en alldeles ny verld, hvilken med den förra äger intet eller ii* tet gemensamti Olikheten är så i ögonen fällan- debatt den aldrig undgått någon vettig. Man har