Morgonlandets Sångmö, när hon nedsatte sig i Vesterns nordliga trakter, och erfor verkningen af ett annat luftstreck, en annan samhällsanda, ett annat yttre villkor för lifvet, måste ock anletsdragen efter hand synas ombildade. — Vidare skall man utan tvifvel finna det eftertänkligt, att hvarjehanda plägseder, hörande til diktens ädla yrke, voro i Nordpolens grannskap i det närmaste desamma, som, en lång tid derefter och sedan ett nytt skick i Norden inträffat, uti vår verldsdels sydvestra länder, utan att ändå någon närmare gemenskap emellan så aflägsna trakter tyckes ha varit för handen, åtminstone at dömma af öfriga bruk och sångens samtliga rigtning på båda ställena. Så följde skalderne sina Konungar i striden, och vistades, mestadels komne från Island, vid de Nordiska hofven, på samma sätt som Troubadourerne hos Castiliens och Arragoniens furstar: så utsattes belöningar för den, som bäst qvad och bäst förtäljde, på samma sätt som i Frankrikes och Spaniens riddarborgar. Äfven detta vittnar om ett gemensamt hemland, ty förhållandet var i dessa delar enahanda i Arabien, derifrån den Provençaliska diktkonsten till en del kommit.
Icke mindre förtjenar det uppmärksamhet, att vi hos våra äldsta förfäder upptäcka en skymt af rim, — också en hemgift från Österlandet. Det fans nemligen allitteration, eller motsvarighet af begynnelse-konsonanter. Detsamma förekommer ofta i de orientaliska språken, synnerligast i Hebreiskan.
