Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/318

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


— 5i4 — Nordmannaharpan y i äldsta tider ^ klingade om Gudar och �hjeltar aom från Gudar komma. cc Mjthologien var med dess väsende sammanväxt ^ ▼ar dess lif och sjäL Derföre när Christendomen fordrade en skilsmessa, utsinade den gamla Nor- diska skaldeådern y ty hjertat var tomt, pulsame hade stannat. I kämpavlsan , som var en ko- lossal lemning från hedna tider, visade sig den* na brytning emellan den hedniska och christna öfversigten af lefnadens bestämmelser. Derföre blef ock denna skaldeart sä öfverdrifven och vid* underlig. Den öfvergick om^id^r i riddan^isan eller romansen , som framdeles skall behandlas. -4- Att den Nordiska gudasagan icke, i likhet med den Grekiska, kunnat, under en konstens högre utveckling , gifva ämne till poetisk behandling , ligger helt enkelt deri, att Grekerne alltid bibe- höilo sina uräldsta mythiska föreställningar , då deremot hos oss en ny gudalära omskapat det högre lifvet. Den Grekiska mythologien var sinn- lig och således poetisk ; den Nordiska var detta långt mindre , och var derjemte för vild , för li- tet bearbetad till formen, för at bli ett tjenligt fö- remål, åtminstone för de bildande konsterna. Att poesien, i inskränkt bemärkelse, eller den egent- liga skaldekonsten, mäktar tillegna sig en viss del af denna äldsta fabelålders egenheter, är till- fredsställande ådagalagdt i det ädla sängstycke , hvars ovanskliga skönheter förmått en arfving af Europas stoltaste kronor , att lära sig vårt tun- gomål. DenSkottska och den Skandinaviska diktens